Serie: Kanekrönikan #1
Författare: Rick Riordan
Översättare: Torun Lidfeldt Bager
Utgivning: Modernista, 2015
Carter & Sadie har inget annat gemensamt än att de har samma föräldrar. Deras pappa, doktor Julius Kane, är en framstående egyptolog, och deras mamma var en känd arkeolog som dog under mystiska omständigheter när de var små. Men en kväll sammanförs de på British Museum av doktor Kane, som berättar om ett experiment som ska ställa saker till rätta för deras familj.
Hans planer slår dock fruktansvärt fel. En explosion frigör en uråldrig ondska - den egyptiska guden Set, som förpassar doktor Kane till glömskan och tvingar barnen att fly för sina liv.
Carter och Sadie måste ge sig ut på ett farligt uppdrag - från Kairo till Paris till den amerikanska sydvästern, för att rädda sin pappa och förhindra Set från att förstöra allt de håller kärt.
[Tusen tack till Modernista för recensionsexemplaret!]
Den röda pyramiden är den första boken som jag läst av Riordan och den lär inte bli den sista då jag även vill läsa böckerna om Percy Jackson, och jag gillar sättet han skriver på. Det gör att Den röda pyramiden är en snabbläst, spännande, tempofylld läsning fylld med humor som gör att man slukas in i världen och kan uppleva historien, gudarna och magin. Jag har tidigare inte bekantat mig så mycket med egyptisk mytologi och deras gudar så med den delen var det allmänbildande och riktigt intressant att läsa om (och det fick mig givetvis att googla mer om gudarna). Själv gillade jag Bast mest av alla, vad annat kan man vänta sig av en kattmänniska ;D
Sadie och Carter är syskon som träffar varandra väldigt sällan och i början kommer de inte riktigt överens med varandra då de har levt så olika liv, men under deras äventyr ser man hur de kommer närmare och verkligen bryr sig om varandra. Jag gillade också hur kapitlen var uppdelade då man fick läsa från både Sadies och Carters synvinkel på så sätt att de var inspelade och då kunde man även få höra små kommentarer mellan syskonen medan de berättade om deras äventyr, tyckte deras små tjafs var roliga. Trots att de bara är 12 och 14 år (om jag minns rätt) känns det som om de är åtminstone några äldre då de verkar vara så mogna och smarta för sin ålder.
De första 250-300 sidorna eller så var riktigt, riktigt bra, sidorna bara flög iväg utan att jag ens märkte det och det var svårt att lägga ifrån sig boken. Men efter det så tror jag att mitt mående/humör slog till och jag bara önskade att boken skulle ta slut och vissa dialoger och scener kändes onödiga. Jag började bli trött på de alla konstiga varelserna som hade blandade kroppsdelar, flodhästbak, krokodilhuvud, lejonman och what not och att demonerna var så korkade. Sedan kändes det också som att det var väldigt mycket action på en ganska kort tid, men det är ju också det som gör boken till det den är. Som tur kom läslusten tillbaka med de sista 80 sidorna och nu väntar jag spänt på att få läsa andra boken, Eldtronen, för att se hur det kommer att gå för Carter och Sadie.
Betyg: 3.5 av 5
Andra delar i serien:
1. Den röda pyramiden (eng. The Red Pyramid)
2. Eldtronen (eng. The Throne of Fire)
3. (eng. The Serpent's Shadow)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar